Våra ficktjuvar

(Sara berättar) En timme hade vi varit ute. Spankulerade, kollade båtar och byggnader och fotograferade. Malte gick i förväg för att ta en bild av gänget. Det började bli soligt och riktigt varmt och jag skulle just ta av mig halsduk och jacka då några damer kom och tipsade om flamencofestival och ville sälja nejlikor till oss. Glad i hågen tog jag upp ett mynt. Min mamma likaså. Damen kikade ner i min börs och sa besviket till sin kompis typ "nej, de har inte rätt pengar". Vi gick vidare och pratade om att de var nog ficktjuvar. Det är ju precis så man hör att det går till. Men vi hade ju våra plånböcker kvar. Då kom jag på att kolla om det fanns pengar kvar i den. Allt i sedelfacket var borta! Och jag som i min entusiasm över att bege mig av på förmiddagen inte plockat ut delar av kassan... Min mamma blev jättearg. Jag kände mig mest lurad som när man ser en trollkonstnär på cirkus. Man vet vad som kommer att hända men fattar inte alls hur det gick till. Att jag gick på det! Lurad och fascinerad!

Så nu gick promenaden vidare mot polisstationen. Riktningen var ändå den vi tänkt, mot la Rambla. Tur och otur var att Malte fångat dem på bild. Otur för att jag då hamnade i en "utredning" som inkluderade vittnesmål och identifiering och detta kom att ta mycket längre tid än jag tänkt. Jag bad att få återkomma och vi bestämde nytt möte på fredagen. Forts. följer.